Branschriktlinjer

 

 

Foto: Bengt Ekberg, SVA

VFK:s program

Branschriktlinjer för foder- & foderråvaruproducenter.

Standard för fodersäkerhet för företag certifierade enligt ISO 22000 (VFK-VIP).

Branschriktlinjer för foder och foderråvaruproducenter

Dessa nationella riktlinjer för god praxis (branschriktlinjer) är baserade VFK:s normer för fodersäkerhet och som utarbetats av VFK i samråd med Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA). Riktlinjerna ska ses som VFK:s tolkning av gällande foderlagstftning, grundat på försiktighets- och HACCP*-principer. För vissa branscher, som till exempel för mejerierna, kan det finnas ytterligare branschriktlinjer som kan överlappa denna samling eller som kan innehålla andra tolkningar. Foderråvaruproducenter använder branschriktlinjerna på frivillig basis. Riktlinjernas aktualitet säkerställs genom VFK:s regelbundna revideringar av desamma.

Branschriktlinjernas syfte

I förordning (EG) nr 183/2005 anges att medlemsstaterna ska uppmuntra utarbetandet av nationella riktlinjer för god praxis och tillämning av HACCP-principerna. Branschriktlinjerna för produktion av foderråvaror ska tjäna som stöd för de foderproducerande företagen och underlätta uppfyllandet av hygienkraven i gällande lagstiftning. Riktlinjerna syftar till att ge vägledning om hur man förebygger faror, såsom förekomst av patogena mikroorganismer, kemiska främmande ämnen och fysiska föremål i foderråvaror, som i förlängningen kan innebära en fara för djurs och människors hälsa.

Vad omfattar branschriktlinjerna?

Branschriktlinjerna avser framställning av foderråvaror till produktionsdjur samt sällskapsdjur. Som foderråvara räknas bland annat de biprodukter (drank, vassle, brödrester med flera) som går till djurfoder från livsmedelsanläggningar, tekniska anläggningar osv. Beskrivningen avser hygien och säkerhet från och med att ursprungsmaterial anländer till det foderråvaruproducerande företaget till och med utlastning av foderråvara. Branschriktlinjerna avser inte primärproduktion av foder samt transporter. Riktlinjerna beskriver inte uppbyggnaden av kvalitetssystem och ger inte en detaljerad beskrivning av dokumentationsrutiner, eftersom detta är företagsspecifikt. Däremot ges rekommendationer om nödvändig dokumentation. Branschriktlinjerna är inte juridiskt bindande och kan inte ersätta kännedom om kraven i EU-förordningar och nationell lagstiftning.

Branschriktlinjer jämfört med andra foderråvarucertifieringar

Förutom de nationella branschriktlinjerna finns det andra certifieringssystem för foderråvaruproducenter såsom QS "Feed Sector" (Tyskland), PDV GMP+ B2 "Quality Control of Feed Materials (Nederländerna), AIC "Feed Materials Assurance Scheme" (Storbritannien) med flera. Jämfört mellan branschriktlinjerna och några av dessa certifieringssystem finns det många likheter men även några skillnader. För att få mer information, klicka här! En sammanställning är också gjord enligt ovan mellan de nationella branschriktlinjerna och ISO 22000, för mer information, klicka här!

Ladda ner branschriktlinjerna här

Branschriktlinjer för foderråvaruproducenter består av 18 punkter. För att läsa mer ingående om vad dessa punkter innebär kan branschriktlinjerna laddas hem (pdf-fil) genom att klicka här!

Copyright ® 2016 Veterinär Foderkontroll